Blåhakarna visslade och raspade ute vid Stora gömslet under morgonen, redan där kändes detta som en bra dag. Samtidigt gjordes ett svep med tubkikaren över flockarna av vitkindade gäss, ganska snart gav det utdelning; ”Ja, där är du!” Detta var riktat till en av de rödhalsade gässen som var synlig då på flygfältet. Kort därpå går larmet om en svartbent strandpipare som har setts uppe vid Båtafjorden, en sydlig och ovanlig släkting till de större och mindre strandpipare vi vanligen har här. ”Vad är klockan, undrar om jag hinner innan jobbet?” Konstaterar att klockan bara är strax efter sju, så det var ju lugnt. Lite letande vid fjorden gav mycket annat men ingen svartbent. Nu står den lilla fågeln ute i Farehammarsviken sen ett par timmar och verkar glädja många. Snart blir det min tur hoppas jag, man ska inte alltid ha bråttom – olikt alla gässen när väl en havsörn tar till flykten.
Go eftermiddag!
Mvh
Pontus