Mer info kommer inom kort
Gärdsmyg Troglodytes troglodytes
Gärdsmygen är en liten livlig rostbrun fågel med kort upprättstående stjärt, tunn näbb och en ljus strimma över ögat. Gärdsmygen är vanlig i våra trädgårdar, men man ser den inte så ofta då den döljer sig i häckar, murar och rishögar. Lätet är överraskande kraftfullt för en så liten fågel. I södra Sverige kan man se gärdsmygen vid vinterfågelbordet, där den gärna äter mjölmask och jordnötter.
Blåmes Cyanistes caeruleus
Blåmesen är mindre än talgoxen. Hjässan är himmelsblå och ansiktet övervägande vitt med ett svart band genom ögat. Blåmesen är ettrig som få. Har blåmesen bestämt sig för vad han vill ha låter den sig inte jagas bort utan strid. Blåmesen är en ofta sedd gäst vid matborden. Besöker gärna fågelbord under vintern där den hackar på talg, äter oljerika frön och bröd. Vinterfödan består även av frön från björk och rönnbär.
Stare Sturnus vulgaris
För en ovan betraktare kan den förväxlas med koltrasten eftersom denna är en annan vanlig gulnäbbad mörk fågel som ses öppet på gräsmattor och inne i städer. Staren är dock mindre och i sommardräkt en metalliskt blänkande fjäderdräkt. Staren bor gärna i holk och holkar kan sättas intill varandra, då staren är en social fågel som gärna bor i koloni. Föredrar en holk med Ø 5 cm öppning.
Steglits Carduelis carduelis
Steglitsen är ungefär av samma storlek som en talgoxe. Den är vår mest färggranna finkfågel med sitt röda och svarta ansikte och de breda gula vingbanden. Steglitsernas naturliga föda är insekter och frön av tistlar, kardborrar, maskrosor och lavendel. Vid våra fågelmatare uppskattar de skalade solrosfrön och jordnötter. Att plantera tistlar i sin trädgård är ett sätt att locka till sig steglitser.
Grönfink Chloris chloris
Sädesärla Motacilla alba
Talgoxe Parus major
Pilfink Passer montanus